Historia

Göteborgs universitet

Göteborgs universitet är ett svenskt statligt universitet med åtta fakulteter, 24000 helårsstudenter och 5 200 anställda. Inom universitetet finns konst, samhälls och naturvetenskap, humaniora, utbildningsvetenskap, lärarutbildning, IT, handelshögskola och Sahlgrenska akademin med medicin, vårdvetenskap och odontologi.

Grundutbildningen sker nära forskningen och studenterna möter ofta internationellt erkända forskare.

Handelshögskolan i Göteborg vid Göteborgs universitet

År 2000 fick universitetets professor Arvid Carlsson nobelpriset i medicin.

Göteborgs universitet är miljöregistrerat enligt EMAS och miljöcertifierat enligt ISO 14001.

Universitetet är placerat som nummer 185 när det jämförs med världens 500 bästa universitet.

(rankningen Times Higher Education oktober 2009).

Huvudbyggnaden för Göteborgs universitet uppfördes I Vasaparken 1904-07 efter ritningar av arkitekterna Ernst Torulf och Erik Hahr.

Invigning av universitetet 1907

Universitetets aula.

Byggnaderna ersatte de tidigare undervisningslokalerna vilka inrymdes i en före detta läroverksbyggnad. Huvudbyggnaden är statligt byggnadsminne sedan 18 Mars 1993.

Historia

• 1887, 10 november, beslöts i Göteborgs stadsfullmäktige med rösterna 35 mot 15, att en högskola skulle grundas i Göteborg

• 1891 högskolan startade med 7 ämnen inom den filosofiska fakulteten samt följande professorskår:

  • Filosofi - Vitalis Norström (före detta docent i Uppsala)

  • Historia och statskunskap - Ernst Carlson (före detta docent i Uppsala, rektor vid Göteborgs realläroverk)

• Estetik samt litteratur- och konsthistoria - Karl Warburg  (före detta docent i Lund och bibliotekarie i Göteborg)

• Nordiska språk - Axel Kokk (före detta docent i Lund). Skolans rektor januari-juli 1891.

• Germanska språk - Hjalmar Edgren (före detta docent i Lund). Skolans rektor juli 1891-1893.

• Romanska språk - Johan Vising (före detta docent i Lund). Skolans rektor 1899-1909.

• Klassiska språk - Olof August Danielsson (före detta docent i Lund)

Dessa ämnen företräddes av 7 professorer och antalet studenter var från starten 15 men ökade redan under första terminen till 22 (varav 4 kvinnor). Verksamheten startade i en hyrd lokal i hörnet av Södra Vägen och Parkgatan (tidigare Realgymnasiet eller Schillerska skolan).

• 1893 beviljades högskolan examensrätt

• 1898 inrättas två nya professurer, i semitiska språk samt jämförande språkforskning och sanskrit

• 1901 inrättas professurer i nationalekonomi  geografi och etnografi, samt statskunskap med statistik

• 1902, 16 september, ägde den första doktorsdisputationen rum. Det var fil lic Adolf Wallerius som försvarade sin avhandling "Platon mot Protagoras och sensulismen".

• 1904 erhöll högskolan rätt att anställa och bedöma akademiska disputationer

• 1904 två nya professurer, engelska språket och litteratur (utbruten från germanska språk) samt klassiska språk (grekiska utbruten från latin)

• 1907 erhöll högskolan full självständighet och likställighet med statsuniversiteten (Uppsala och Lund), dessutom invigdes universitetets byggnad i Vasaparken

• 1923 grundades Handelshögskolan i Göteborg

• 1949 startade Medicinska Högskolan i Göteborg

Göteborgs universitets historia

• Den 1 juli 1954 inrättades "Kungl. Universitetet i Göteborg" genom ett kungligt brev 4 juni samma år. Det var genom en sammanslagning av Göteborgs högskola och Medicinska högskolan i Göteborg som högskolan förverkligades.

• 1950- och 1960-talen var en stark expansionstid för universitetet och antalet studerande ökade från cirka 500 i slutet av 1940-talet till cirka 21 000 i slutet av 1960-talet

• 1964 inrättades de humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga fakulteterna genom en uppdelning av den filosofiska fakulteten

• 1967 inrättades den odontologiska fakulteten

• 1971 införlivades Handelshögskolan i Göteborg med universitetet och blev en del av den samhällsvetenskapliga fakulteten

• 1977 i samband med högskolereformen införlivades ytterligare ett tiotal tidigare självständiga utbildningar i universitetet: Förskoleseminariet, Seminariet för huslig utbildning, Journalisthögskolan, Konstindustriskolan, Lärarhögskolan, Musikhögskolan, SIHUS (vårdlärarut- bildning), Socialhögskolan, Statens Scenskola, SÄMUS (musiklärarutbildning) och Valands konstskola

Studentkårer

Studentkårerna vid Göteborgs universitet är samordnade i Göteborgs universitets studentkårer  GUS.

Sedan 1 juli 2010 verkar följande kårer vid Göteborgs universitet.

• Göta studentkår (Göta)

• Handelshögskolans i Göteborg studentkår (HHGS)

• Sahlgrenska akademins studentkår (SAKS)

• Konstkåren (KK)

Samtliga kårer är medlemmar i GUS.

Personer

Alumner och anställda

• Alumner från Göteborgs universitet

•  
• Personer verksamma vid Göteborgs universitet 2014

Ytterliga verksamma vid Göteborgs universitet

Rektorer

• Ht 1891 Axel Kock (1851-1935)

• 

Karl Axel Lichnowsky Kock, född den 2 mars 1851 i Trelleborg död den 18 mars 1935 i Lund  var en svensk professor och språkforskare. Han var 1924–1935 ledamot av Svenska Akademien (stol nummer 5).

Axel Kock var son till köpmannen Johan Engelbrekt Kock (1815–1861) och Jeanette Ingeborg Bruzelius samt tillhörde en känd köpmansläkt från Skåne Kock gifte sig 1883 med Ebba Levinia Olbers.

Efter studentexamen i Lund 1870 bedrev Kock någon tid studier i Strassburg. Utnämnd till docent i nordiska språk i Lund 1879 blev han samma år filosofie doktor. Han anställdes 1890 som professor i nordiska språk vid Göteborgs högskola och utsågs han 1891 till dess rektor, men tog redan samma år avsked från rektoratet och 1893 från professorsbefattningen. Därefter bosatte han sig i Lund, där han var rektor vid universitet mellan 1911 och 1916.

Kock var en forskare som särskilt om den svenska språkhistorien inlagt stora förtjänster. Inom detta område faller såväl hans båda största och till sina resultat viktigaste, Språkhistoriska undersökningar om svensk aksent (I, II 1878–85) och Studier öfver fornsvensk ljudlära (I, II 1882-86), liksom hans Undersökningar i svensk språkhistoria (1887) och Om språkets förändring (1896) samt de flesta av hans synnerligen många smärre uppsatser, införda i olika nordiska och tyska tidskrifter, men företrädesvis i det av Kock såsom huvudredaktör sedan 1898 redigerade Arkiv för nordisk filologi. Flera av dessa tidskriftsartiklar var även av stor vikt för såväl den danska språkhistorien som den allmänt fornnordiska grammatiken, särskilt i fråga om omljudsläran och de av Kock med särskild förkärlek behandlade accentförhållandena.

Därtill utgav han tillsammans med Carl af Petersens det omfattande arbetet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk (1889–94).

Kock invaldes 1913 som ledamot 766 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund. Axel Kocks grav på Norra kyrkogården i Lund.

• 1891-93 Hjalmar Edgren (1840-1903)

• 

August Hjalmar Edgren, född den 18 oktober 1840 på Östanås bruk, Älvsbacka socken i Värmland, död den 9 december 1903 i Djursholm, var en svensk-amerikansk professor, lingvist lexikograf, översättare  poet och militär. Han var son till possessionaten Axel Edgren (1813-1864) och Mathilda Berger (1817-1878).

Levnadslopp och karriär

Efter skolgång i Karlstad och Stockholm avlade Edgren 1858 studentexamen vid Uppsala universitet. Han inledde därefter en militär bana vid Värmlands regemente men begärde 1861 avsked för att som frivillig deltaga i amerikanska inbördeskriget där han avancerade till förste löjtnant och bland annat deltog i slaget vid Hampton Roads. Efter kriget återvände Edgren till sin militära befattning i Sverige men bedrev också språkstudier i Tyskland och Frankrike 1870 tog han dock slutligt avsked ur armén och inriktade sig därefter på en akademisk karriär.

Edgren återvände nu initialt till USA där han avlade filosofie kandidatexamen vid Cornell University i Ithaca och undervisade i olika språk vid Riverview Military Academy och Yale. Vid sistnämnda universitet avlade han 1874 doktorsexamen och blev docent i franska men upprätthöll också professuren i sanskrit.

1880 återvände Edgren tillfälligt till Sverige och blev docent i sanskrit vid Lunds universitet  Han bedrev också studier vid universitetet i Berlin innan han ånyo flyttade till USA. Här blev han 1885 professor i sanskrit och moderna språk vid Nebraskas statsuniversitet i Lincoln. Han var bland annat den förste att undervisa i svenska vid detta universitet.

Edgren gjorde 1890 ytterligare ett kortare inhopp i den svenska akademiska världen då han blev professor i nyeuropeisk lingvistik vid den nyivigda Göteborgs högskola. Han var även en tid rektor för denna innan han 1893 återvände till Nebraska för att tillträda professuren i romanska språk  1899 återgick han till sin tidigare professur i sanskrit.

Sina sista år tillbragte Edgren ånyo i Sverige, bland annat som ledamot av Svenska akademiens Nobelinstitut i Stockholm. Han avled i sitt hem i Djursholm, men är begraven i Arvika

Hjalmar Edgren var en mycket produktiv författare och utgav såväl språkvetenskapliga skrifter (inklusive grammatikor och lexika) som översättningar av indisk och amerikansk poesi till svenska samt av svenska författare (bland annat Viktor Rydberg) till engelska. Han skrev också en reseskildring från Mexiko samt ett antal egna diktsamlingar (några av hans dikter har tonsatts av J. Enninger).

Edgren fick 1903 ett pris av Kungliga Vetenskapsakademien för sin översättning av Alfred Tennysons dikter, och var ledamot, hedersledamot eller ordförande i en lång rad andra lärda samfund i USA och Sverige. Han var också hedersdoktor i juridik vid sitt eget universitet i Nebraska och hedersledamot av Värmlands nation i Uppsala samt blev året före sin död riddare av Nordstjärneorden.

Hjalmar Edgren gifte sig 1880 i Köpenhamn med Anna Marianne (Manne) Steendorff (1853-1940), dotter till målaren Christian Steendorff och Anna Ulrica Öhrström samt syster till arkitekten Magnus Steendorff  Paret Edgren fick en son och två döttrar. Deras ättlingar kvarlever troligen alltjämt i USA. Också Hjalmar Edgrens äldre bror Alexis Edgren (1839-1908) emigrerade till USA, där han blev professor i teologi och var starkt aktiv i baptiströrelsen.

Omdömen om Hjalmar Edgren

Edgrens kollega vid Göteborgs högskola, litteraturhistoriken Karl Warburg, har i artikeln om sin forne rektor i Nordisk familjebok (band 6, Stockholm 1907) skrivit:

E[dgren] var en ovanligt dugande och kraftig personlighet; man anade icke, att bakom hans lugna, trygga yttre dolde sig ett så oroligt temperament, som icke ryggade att kasta sig ut i okända äventyr; hans karaktär företedde en egendomlig blandning av vankelmod och ihärdighet, men hade han en gång valt sin chance, fullföljde han den energiskt och dugligt - som tapper militär, nitisk språkforskare, driftig lärare, mångsidigt intresserad skriftställare.

• 1893-99 Johannes Paulson (1855-1918)

• 

Johannes Paulson, född 1855, död 1918, var en svensk filolog  och högskolelärare.

Paulson blev filosofie doktor i Lund 1887 på avhandlingen Studia Hesidea. Han blev 1889 doent vid samma universitet, och var 1891-1913 professor vid Göteborgs högskola  och var högskolan rektor 1893-99. Paulson var en mångsidig och lärd forskare med huvudvikten dock lagd på litterär analys. Bland hans skrifter märks Oidipus-sagan i den grekiska tragedien (1895), Ismene (1898), Komedier af Aristophanes (2 band, 1901-03) - analyser med inlagda tolkningar av det grekiska originalet, en översättning av Euripiden Bachantinnorna (1907) samt Från antiken och från senare tider (1911). Till Paulons 50-årsdag utkom en festskrift.

• 1899-09 Johan Vising (1855-1942)

• 
• Johan Visings grav

Per Johan Vising, född 20 april 1855 i Överlännäs i Västernorrlands län  död den 20 september^[1] 1942 i Göteborg, var en svensk professor.

Vising tog mogenhetsexamen 1874 i Härnösand  skrevs samma år in vid Uppsala universitet där han 1877 blev filosofie kandidat, filosofie licentiat där 1880, filosofie doktor där 1882 samt docent där samma år. Han blev lektor i Vänersborg 1883, vid Lunds katedralskola 1886, docent i franska språket där 1886, professor i nyeuropeisk lingvistik (med undervisningsskyldighet i romanska språk  vid Göteborgs högskola 1890 (tillträdde 1891), rektor där 1899-1909 samt emeritus 1922.

Johan Vising var ordförande i styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1899-1926, ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1892, dess sekreterare 1899-1907 och dess ordförande 1908-1909 (hedersledamot 1927), ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund 1922, ledamot av Spanska historiska akademin 1914, och lärare i franska vid Handelshögskolan 1923-1932. Den 6 mars 1934 blev Vising hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien

Johan Vising gravsattes den 24 september 1942 på Östra kyrkogården i Göteborg.^[

• 1909-14 Ludvig Stavenow  (1864-1950)

• 

Om honom har jag tyvärr ingen information.

• 1914-31 Otto Sylwan (1864-1954)

•  

Otto Sylwan, född 22 augusti 1864 i Kristianstad, död 15 januari 1954 i Göteborg var en svensk litteraturhistoriker, professor och rektor vid Göteborgs högskola. Han var son till överstelöjtnant Otto Sylwan och Anna Sylwan, född Wendel.

Sylwan blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1886, filosofie licentiat och doktor där 1892, docent i litteraturhistoria och estetik samma år, professor i estetik samt i litteratur- och konsthistoria vid Göteborgs högskola 1901, högskolans rektor 1914-1931 och professor emeritus 1931.

Otto Sylwan var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg  av Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien, av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, vice ordförande i styrelsen för Göteborgs museum samt styrelseordförande i Göteborgs stadsbibliotek.

Hans bibliografi omfattar bland annat presshistoria  verskonst och kulturhistoria

• 1931-36 Bernhard Karlgren (1889-1978)

• 

Klas Bernhard Johannes Karlgren (taget kinesiskt namn 高本漢 Gāo Běnhàn), född 15 oktober 1889 i Jönköping  död 20 oktober 1978, var en svensk sinolog och lingvist

Biografi

Han var son till Johannes Karlgren, adjunkt i latin, grekiska och modersmålet vid Jönköpings högre allmänna läroverk och hans hustru Gabriella (Ella) Hasselberg Jakobsdotter. Han blev sinolog och lingvist och var bror till slavisten professor Anton Karlgren och justitierådet Hjalmar Karlgren  Han var den förste att på ett systematiskt sätt kartlägga kinesiska dialekter för att med moderna vetenskapliga metoder rekonstruera medeltidskinesiskt uttal.

Med sin bror Anton som läromästare gjorde Bernhard Karlgren sina första vetenskapliga uppteckningar av en dialekt i Småland ännu inte 15 år gammal. Åren 1907-09 studerade han vid Uppsala universitet  där han läste ryska under Johan August Lundell, som hade ett starkt intresse för jämförande fonologi  Under påverkan från Lundell beslutade Karlgren att han ville tillämpa den jämförande historiska fonologins metoder på kinesiska, vilket dittills inte studerats på detta sätt. Eftersom det inte fanns någon undervisning i kinesiska i Sverige, begav sig Karlgren till S:t Petersburg där han studerade språket under A. I. Ivanov. Åren 1910-1912 bodde Karlgren i Kina, där han studerade kinesiska och utarbetade beskrivningar av 24 olika kinesiska dialekter. Större delen av sin vistelse tillbringade Karlgren i Taiyuan  där han bevittnade Xinhairevolutionen i slutet av 1911. Oroligheterna i Kina tvingade honom att återvända till Europa. I januari 1912 anlände Karlgren till London och fortsatte kort därefter till Paris, där han studerade under de kända sinologerna Édouard Chavannes och Paul Pelliot

1915 blev han filosofie doktor och docent i sinologi i Uppsala samt kallades 1918 till förste innehavare av professuren i östasiatisk språkvetenskap och kultur vid Göteborgs högskola  Han blev senare professor i östasiatisk arkeologi och chef för Östasiatiska samlingarna i Stockholm 1939, där han efterträdde museets grundare och förste chef, Johan Gunnar Andersson (Kina-Gunnar).

Bland hans mest inflytelserika verk är:

• Études sur la phonologie chinoise, 1915-1926.

• Ordet och pennan i Mittens rike, (1918; engelsk översättning 1923)

• Analytic Dictionary of Chinese and Sino-Japanese, 1923.

• Från Kinas språkvärld, föreläsningar vid Göteborgs högskola, Albert Bonniers förlag, 1946.

• Grammata Serica Recensa, 1957.

Under 1940-talet skrev Karlgren tre romaner under pseudonymen Clas Gullman.

Karlgren invaldes 1934 som ledamot nummer 854 av Kungliga Vetenskapsakademien

Karlgren valdes 1947 till förste ordförande i Svenska Arkeologiska Samfundet

• 1936-51 Curt Weibull (1886-1991)

• 

Curt Hugo Johannes Weibull, född 19 augusti 1886 i Lund, död 10 november 1991 i Göteborg var en svensk historiker, professor vid Göteborgs högskola 1927–1953 och dess rektor 1936–1946. Han var son till historikern Martin Weibull och Sophie Winberg samt bror till professorn Lauritz Weibull. Han var far till historikern Jörgen Weibull samt Eskil och Christer Weibull. Curt Weibull är begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Weibull studerade i Lund och lade 1915 fram sin avhandling Saxo: kritiska undersökningar i Danmarks historia från Sven Estridsens död till Knut VI. Tillsammans med brodern Lauritz blev han tidigt influerad av den källkritiska skola som växt fram i Tyskland under Leopold von Ranke. Tillsammans kritiserade de skarpt den dåvarande nationalistiskt präglade historieskrivningen och menade att endast sådant som var faktiskt vetbart skulle ligga till grund för historieskrivningen.

Under åren 1915 till 1921 framlade han ett antal mycket kritiska uppsatser, som angrep den svenska historieskrivningen runt 1000-talet för tradering det vill säga att den byggde på uppgifter som överförts i flera led och förvanskats över tid. Han noterade att historieskrivare använt mustiga isländska källor av sagokaraktär och politiska syften från 1200-talet, speciellt Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus hellre än de ganska torftiga men samtida källor som faktiskt fanns, exempelvis runinskrifter, Vita Anskarii, Adam av Bremens Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum samt de ursprungliga fragment av norsk-isländska skaldedikter som Snorre parafraserade. En av de händelser där han visar på motsägelser i de olika källorna är beskrivningen av Slaget vid Svolder

År 1928 författade Curt Weibull en artikel om Drottning Kristinas abdikation, och 1931 en bok om hennes liv, och när Sven Stolpe år 1960 utgav ett verk i två band om densamma skrev han en artikel med titeln Om drottning Christinas trosskifte och tronavsägelse  som gick till hårt angrepp mot denne. Detta ledde till en omfattande polemik mellan Weibull och Stolpe. I stora drag handlade debatten om Weibulls ståndpunkt att Kristina var en starkt religiös person och att den katolska kyrkans källor om henne är tillförlitliga ställd mot Stolpes ståndpunkt att hennes abdikation föranleddes av ett starkt intresse för libertinismen vilken hon kunde närma sig som katolik.

År 1946 utnämndes han till hedersdoktor  vid Aarhus universitet.

Weibull var aktiv in i det sista och skrev sin sista artikel vid 105 års ålder, under rubriken Medicinska högskolan och tillkomsten av Göteborgs universitet ingående i Profiler och projekt: Göteborgs universitet hundra år: aktuell humanistisk forskning (1991).

• 1946-51 Axel Boethius (1889-1969)

•  

Uppgifter om honon saknar jag tyvärr

• 1951-66 Hjalmar Frisk (1900-1984)

Jöns Ivan Hjalmar Frisk, född 4 augusti 1900 i Göteborg  död där 1 augusti 1984 var en svensk lingvist, etymolog och akademisk ledare. Hans mest betydande verk Griechisches etymologisches Wörterbuch (Grekisk etymologisk ordbok) i tre band skrevs åren 1954 till 1972 och gavs ut i Heidelberg

Frisk blev tidigt intresserad av språk och inriktade sig på indoeuropeiska språk Redan 1927 gjorde han en översättning av den historiska skriften Periplus Maris Erythraei

I december 1963 föreslogs en statlig utredning, att Chalmers tekniska högskola skulle slås ihop med Göteborgs universitet. Både Frisk och Chalmers ledning var mycket kritiska till utredningens förslag och sammanslagningen genomfördes inte.

Frisk var framstående i sitt ämne och publicerade en rad skrifter. 1981 gav University of Michigan ut hans bok Studien zur griechischen Wortstellung (Studier i grekisk grundordföljd) från 1932 i nytryck.^] 1968 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien

• 1966-72 Bo Eric Ingelmark (1913-1972)

•  

Uppgifter om honom saknar jag

• 1972-82 Georg Lundgren (1923-1982)

•  

Uppgifter om honom saknar jag

• 1982-86 Kjell Härnqvist(1921-2006)

•  

Kjell Härnqvist, född 22 mars 1921 i Kvänum, död 29 november 2006 i Göteborg  var en svensk pedagog. Han disputerade 1956 vid Stockholms högskola blev 1958 professor i pedagogik och pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet och var 1982–1986 universitetets rektor. Han blev 1981 ledamot av Vetenskapsakademien

Kjell Härnqvist lade 1999 grunden till den starkt ifrågasatta metod för kvalitetsutvärdering som används i Sverige sedan 2010, dvs. att fokus ligger på att examensarbeten granskas av externa bedömare. Härnqvist konstaterade i sin rapport (s. 15) att han var ganska ensam om sitt framtagna mått på kvalitet i utbildning.

• 1986-92 Jan S. Nilsson (1932-2010)

•  

Jan Simon Nilsson, född 23 januari 1932 i Göteborg, död 31 maj 2010 i Hindås var en svensk fysiker och akademisk ledare.

Nilsson blev student vid Vasa högre allmänna läroverk i Göteborg 1952, blev civilingenjör vid Chalmers 1956, teknologie licentiat där 1959, teknologie doktor i matematisk fysik där 1962, phil. dr. i teoretisk fysik vid University of Rochester i New York 1962, associated professor of physics vid University of Virginia 1964–1965, laborator i teoretisk fysik vid Chalmers 1965–1968, biträdande professor där 1969–1979, professor i matematisk fysik där 1979, rektor vid Göteborgs universitet 1986–1992 samt ledamot av verkställande ledningen för Knut och Alice Wallenbergs stiftelse från 1992.

Nilsson var även dekanus vid matematiska-naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, visiting professor vid University of Texas  Stanford University, Wiens universitet och CERN, styrelseledamot i Göteborgs universitet och i Svenska mässans stiftelse samt styrelseordförande i Forskning & Framsteg.

Nilsson invaldes 1986 som ledamot av Vetenskapsakademien och blev 1993 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (avd. XI). Han var sedan 1985 ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg och var även ledamot av Svenska fysikersamfundet. Han utnämndes till hedersprofessor i teoretisk fysik vid universitetet i Wien 1974.

• 1992-97 Jan Ling (1934-2013)

• 

Jan Nils Ling, född 12 april 1934 i Örebro, död 3 oktober 2013 i Göteborg, var en svensk musikvetare och akademisk ledare. Han var professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet och rektor där 1992–1997.

Ling studerade 1955–1958 piano vid Musikhögskolan i Stockholm  Under intryck av läraren Carl-Allan Moberg vid Uppsala universitet gällde hans forskning redan tidigt folkmusiken. Under 1960-talet var han anställd vid Svenskt visarkiv och Musikhistoriska museet och 1964 utkom hans Svensk folkmusik: bondens musik i helg och söcken, i vilken han behandlar svenska folkmusiken ur ett historiskt perspektiv. Den svenska folkmusiken förde då en tynande tillvaro och han såg inte någon annan framtid för denna än som en relikt från det förgångna. Till följd av 1970-talets svenska folkmusikvåg fick han senare revidera denna bild betydligt.

Ling blev filosofie doktor och docent i musikvetenskap vid Uppsala universitet 1966 och anställdes 1967 som lektor vid Göteborgs musikkonservatorium. Han blev universitetslektor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet 1971 och professor 1977.

Ling ledde den nya musikvetenskapliga institutionen i Göteborg från 1967 och bidrog till att den fick en inriktning mot musiksociologi Mest uppmärksammad har Ling förmodligen blivit för avhandlingen om nyckelharpan (1967), som bidrog till ett förnyat intresse för detta instrument liksom för folkmusikens utveckling och förändrade position i svenskt kulturliv. I sina musikhistoriska arbeten tillämpade han ett etnologiskt synsätt även på västerländsk konstmusik

Vidare publicerade han studier över folkmusikens ideologi. I artikeln "Upp, bröder, kring bildningens fana" Om folkmusikens historia och ideologi (i "Folkmusikboken", 1980, sid. 11–43) framhöll han inslagen av reaktionärt tänkande, rasism och entusiasm inför Nazityskland i den svenska spelmansrörelsen under förra hälften av 1900-talet. I artikeln Folkmusik – en brygd, ursprungligen publicerad i Nordiska museets årsbok "Fataburen" 1979 tog han också till storsläggan mot den syn på den svenska folkmusiken som under 1970-talet framfördes av de svenska maoisterna (se "Folket har aldrig segrat till fiendens musik").

Ling var från 1975 ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien, från 1980 av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och från 3 december 1991 arbetande ledamot i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien

Bo Samuelsson, född 1942, är en svensk professor i medicin.

Bo Samuelsson disputerade 1973 vid Göteborgs universitet, blev legitimerad läkare 1974 och utnämndes till ordinarie universitetslektor i medicinsk och fysiologisk kemi 1982 och blev specialistkompetent i blodgruppsserologi med transfusionslära 1983. Han utnämndes till professor i transfusionsmedicin tillika överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset 1992. Av regeringen utsågs han till rektor för Göteborgs universitet och innehade den befattningen 1 juli 1997–30 juni 2003. Han tilldelades Medicinska Föreningen i Göteborgs pedagogiska pris ”Pedalen” 1984 och Göteborgs universitets Pedagogiska pris 1989.

• 2003-06 Gunnar Svedberg (1947-

•  

Uno Gunnar Svedberg, född 12 augusti 1947i Annefors, Hälsingland, var VD för forskningsinstitutet Innventia sedan 1 juli 2006 till 1 juli 2011.

Svedberg blev 1969 civilingenjör i kemiteknik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och disputerade där 1975 i kemisk apparatteknik. Han blev tillförordnad professor i energiteknik för den kemiska processindustrin 1986, ordinarie professor i samma ämne 1989 samt var vicerektor vid KTH 1994-1997. Han blev 1999 rektor för Mitthögskolan och utsågs 2003 av regeringen till rektor för Göteborgs universitet med förordnande från 1 juli 2003 till 30 juni 2009, men lämnade posten 2006. Han efterträddes av Pam Fredman

Vid Gunnar Svedbergs tillträde som rektor pågick en konflikt rörande utlämning av forskningsmaterial från professor Christopher Gillbergs forskargrupp rörande funktionsnedsättningen DAMP  Materialet, som hade begärts ut av docent Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder, lämnades aldrig ut av Göteborgs universitet trots flera domar i kammarrätten. På grund av sitt agerande fälldes Gunnar Svedberg för tjänstefel och dömes till 40 dagsböter Gunnar Svedberg hänvisade själv till rättsprocesserna som en bidragande anledning till att han lämnade rektorsuppdraget i förtid.

Svedberg är ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) sedan 1992

• 2006- Pam Fredman (1950-

• 

Siv Pam Fredman, född 13 maj 1950 i Göteborg, är en svensk forskare i neurovetenskap och nuvarande rektor vid Göteborgs universitet

Pam Fredman blev civilingenjör i kemiteknik vid Chalmers tekniska högskola 1973 och filosofie doktor i neurokemi1979. Hon utnämndes 1997 till professor i neurokemi vid Göteborgs universitet. Hon var chef samt dekanus för Sahlgrenska akademien 2003–2006 och är sedan 1 juli 2006 rektor för Göteborgs universitet Fredman har sedan 2007 suttit i styrelsen för Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och är sedan 2009 dess ordförande.

Fredman invaldes 2008 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien

Kristen vetenskap.

Jesu grav.

Viste du att enligt legenden överlevde Jesu korsfästelsen och flydde tillsammans med lärjungen Tomas och Maria Magdalena till Indien. De hamnade så småningom i staden Srinagar som ligger i Kashmir i Indien. Där fick Jesu sin sista vila.