När jag skapade världen.
Jag satt alldeles ensam i det tomma ingenting där varken tid eller rum fanns. Hade funderat att göra något och nu hade jag bestämt mig för att skapa världen som jag skulle kunna styra över.
Eftersom det inte fanns någonting så började jag med att skapa jorden. Den var helt öde och tom, helt mörk och det enda som fanns var min själ som jag lät svepa över jorden. För att kunna se på jorden så skapade jag ljuset och skilde det från mörkret.
Den ljusa delen kallade jag dag och den mörka delen kallar jag natt. Nu hade det blivit morgon den första dagen. Eftersom det blev för mycket vatten på jorden bestämde jag mig för att skilja på det och skapa ett valv mellan det nedre och det övre vattnet, namnet på valvet gav jag himmel. Nu blev det kväll och det blev morgon den andra dagen
Vattnet på jorden samlade jag till en plats så att land blev synligt. Jag kallade den torra marken för jord och vattenmassan för hav. Jorden ville jag skulle ge grönska med fröbärande växter och träd. Där skall finnas fröbärande frukter.
Jag svepte med handen över jorden som då frambringade grönska av olika örter och träd som alla var fröbärande, en del med fröbärande frukter. Nu blev det kväll igen och jag fick vänta till det blev morgon den tredje dagen. Det kändes ovant för mig med dag och natt, det var ju helt nytt för mig.
Jag måste göra något för att skilja dag från natt tänkte jag. Måste göra himlavalvet ljust så att dag kan skiljas från natt. Samtidigt skall det utmärka högtider, dagar och år. Då gjorde jag de två stora ljusen. Det större skall få härska över dagen och det mindre över natten. Av det som blev över från det mindre ljuset gjorde jag stjärnorna. Sen uppfann jag tiden.
Detta satte jag upp på himlen för att lysa över jorden och att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Nu blev det kväll och det blev morgon den fjärde dagen.
Nu tänkte jag se till att vattnet skulle vimla av levande varelser och fåglar skulle flyga över jorden under himlavalvet. Så jag skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och jag kände mig ganska nöjd.
Jag välsignade alla levande varelser och bad dem vara fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig. Så jag slipper börja om från början. Och det var kväll och det blev morgon den femte dagen.
Sedan bestämde jag att jorden skulle ha olika arter av levande varelser såsom kreatur, boskap, en stort antal kräldjur samt vilda djur av alla slag. Så jag gjorde alla arterna av vilda djur, boskap och markens kräkdjur. Efter min tillverkning av jordens alla djur så märkte jag att det gjorde gott.
Sen ville jag göra människor som skulle vara en avbild av mig i sätt och handling. Människan skulle härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som fanns på jorden.
Jag började tillverka människan som min avbild till själ och hjärta, och skapade henne som man och kvinna. Därefter välsignade jag dem och sade till dem, var nu fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar samt över alla djur som finns på jorden.
Efter detta sa jag till dem jag ger er alla örter som bär fröer på jorden och alla träd som har frö i sina frukter. Och detta skall ni ha för att äta, vilket innebär att jag vill att ni skall vara vegetarianer.
Åt markens djur, åt himlens fåglar och dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig ger jag alla gröna örter att äta. Och detta blev verklighet när jag hade talat om för jordens alla djur vad som gällde. Efter detta arbete tittade jag på allting som jag hade gjort och blev nöjd, det var ett gott arbete tyckte jag. Så blev det kväll igen och det blev morgon den sjätte dagen.
När morgonen hade kommit så gjorde jag klart allt på himmel och jord och allt som fanns där. Sen, när den sjunde dagen grydde var jag helt färdig med skapande av världen. Därför vilade jag den sjunde dagen som jag välsignade och gjorde den till helgdag.
Detta är berättelsen om hur jag skapade himmel och jord.
Människan i Edens trädgård
I början fanns det inga buskar eller några örter hade grott eller spirat eftersom jag inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den. Då såg jag till att bevattna jorden med vatten från jordens yta. Efter det formade jag människan av jorden från marken och blåste liv i dem genom att fylla deras kroppar med min själ. Och då började deras liv och de blev en levande varelse.
Jag planterade en trädgård i östra delen av jorden och den kallade jag Eden. I den trädgården satte jag ut människan för att de skulle leva där. I denna trädgård lät jag träd växa upp ur marken. En del träd var bara sköna att se på andra var meningen att människan skulle äta av. Mitt i trädgården ställde jag två stycken träd. Det ena var livets träd och det andra var ett träd som ger kunskap om gott och ont.
En flod lät jag rinna i trädgården för att bevattna den och floden delar sig sedan i fyra armar. Den första heter Pishon och den flyter kring Havila, ett land där det fanns guld, guldet i det landet är fint och där finns också bdeliumharts och onyxsten.
Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden heter Eufrat. I detnna trädgård satte jag ut människan för att de skulle bruka marken, samt att vårda den väl.
Jag sa till människan: du får äta av alla träden i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag som du äter av det trädet skall du dö. Men jag tycker också att dusom är man inte skall gå här på jorden ensam. Så därför skall jag ge dig någon till att hjälpa dig.
Jag började med djuren och tog jord från marken och formade alla markens djur och himlens fåglar som jag bar fram till mannen för att se vad ha skulle kalla dem. Varje levande fick det namn mannen gav den. Nannen gav namn åt boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur, men han fanninte någon son kunde vara honom till hjälp,
Då tog jag mannen till till en skuggig plats i trädgården och där försatte jag honom i dvala. När han hade somnat tog jag ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som jag tagit från mannen byggde jag en kvinna och förde fram henne till mannen.
Då sa mannen:
Den här gången är det ben av mitt ben
kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta. Av man är hon tagen.
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru och de blir ett. Både mannen och kvinnan var nakna, men de kände ingen blygsel inför varandra.
Människans olydnad och straff
Ormen var det listigaste av alla vilda djur som jag hade skapat. Den ställde frågan till kvinnan om jag verkligen hade sagt till er att inte äta av något träd i trädgården.
Kvinnan svarade: Vi får äta frukt från träden, men om frukten är från trädet mitt i trädgården har han sagt. Ät den inte och rör den inte! Gör ni det, kommer ni att dö.
Ormen sa till mannen och kvinnan: Ni kommer visst inte att dö, men han vet att den dagen ni äter av den frukten så öppnas era ögon och ni kunskapen om gott och ont,
Kvinnan såg att det var ett fint träd med lena, mogna frukter att äta av. Och det var en fröjd att bara se på trädet och dess frukter eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne och han åt.
Då öppnades deras ögon och de fick se att de var nakna. Detta gjorde att de lärde sig något, nämligen att vara blyga. Så de hittade några fikonlöv som de fäste ihop och band dem kring höfterna. Mannen och kvinnan hörd mig vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Eftersom nu lärt sig vad blyghet är så gömde de sig bland träden för mig.
Men jag ropade på mannen:
-var är du?
Mannen svarade:
-Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och då gömde jag mig.
-Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?
-Kvinnan som du ställt vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.
Då sa jag till kvinnan:
-Vad är det du gjort?
-Ormen lurade mig och jag åt.
Då sa jag till ormen:
-Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstödd från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.
Till kvinnan sa jag:
-Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.
Till mannen sa jag:
-Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta de så länge du lever. Törne och tistel skall den ge dig. Du skall äta av växterna på marken, du skall slita för ditt bröd i anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli.
Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever.
Nu satte jag igång att göra kläder av skinn till mannen och kvinnan och så klädde jag dem med dessa kläder. Jag sa till dem att nu har ni blivit en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får ni inte äta av livets träd längre så att ni lever för alltid. Och ni är förvisade från Edens trädgård och måste i fortsättningen på egen han bruka den jord ni är tagen från.
Så jag drev ut människan öster om Edens Trädgård, satte sedan Keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.
Kain och Abel
Nu när människan hade ätit av kunskapens träd så hade jag som sagt förvisat dem från Edens trädgård. Människan kände nu lustan och begär av varandra och därför låg nu mannen med sin hustru Eva. Eva blev havande och födde Kain. Jag har gett liv åt en man, med hans hjälp sa hon och födde därefter en bror till Kain, Abel.
Abel var herde och Kain brukade jorden. En gång hände det att Kain gav mig en offergåva, en gåva som bestod av grödor från marken. Abel gav mig också en gåva som bestod av det fetaste delarna de förstfödda djuren i den hjord han ägde och jag såg med välvilja och gillade vad Abel hade givit mig.
Men jag såg inte med samma välvilja till den gåva som jag hade fått av Kain. Då blev han vred och sänkte blicken. Och jag sa till honom:
-varför är du vred och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall åtrå över den.
Kain sa till sin bror Abel: kom med ut på fälten. Där överföll han sin bror Abel och dödade honom. Jag hade sett detta så jag kallade till mig Kain och sa:
-Kain var är din bror Abel?
-Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?
-Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du utgjutit. Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.
-Mitt straff är för tungt att bära. Du som skapade mina föräldrar driver mig bort från marken, bort från din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som jag möter kan döda mig.
-Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.
Och jag satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. Och Kain drog bort, undan mig, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
Och så hände set att Kain hade sex med sin hustru som blev havande och födde sonen Henok. Kain blev då så glad att han byggen en ny stad och kallade Staden för Henok efter sin son.
Henok fick en son, Irad och Irad blev sedan far till en son som hette Mechujael. Mechujael blev i sin tur far till Metushael. Och sedan blev Metushael far till en liten pojke som fick namnet Lemek.
Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra Silla. Ada födde sedan Javal och han blev stamfader till dem som bor i tält och håller boskap. Hans bror som hette Juval blev stamfader till alla som spelar lyra och flöjt. Också Silla födde en son som fick namnet Tuval Kain. Han var stamfader till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster som hette Nana.
Lemek sa till sina hustrur:
Ada och Silla, lyssna till mig,
Lemeks hustrur, hör mina ord.
Jag dödar en man för ett sår,
En yngling för en skråma.
Kain blir hämnade sju gånger om sa vår skpare och jag säger er att Lemek blir hämnad sjuttiosjo gånger.
Set
Nu kunde inte Adam hålla sig längre utan han låg med sin hustru ytterligare en gång och eftersom jag inte hade uppfunnit preventivmedlet ännu så blev hon naturligtvis med barn igen, men det är ju precis vad jag sa till dem att de skulle föröka sig och fylla jorden med sina avkommor, så det är helt okej.
Som sagt så blev Eva havande igen och födde en son som hette Set, ty sa Eva, vår skapare har skänkt mig ett nytt barn istället för Abel som Kain dödade. Också Set fick en son, som fick namnet Enosh.
Det var vid denna tid man börjadeåkalla mig. Vilket innebär att jag har rätt i att jag är den mäktigaste och människan skall lyda mig. Detta gäller även djuren. Banne er som vågar säga emot.
Adams släkttavla
Nu skall jag berätta om Adams släkttavla. När jag bestämde mig för att skapa människan så tyckte hon skulle vara lik mig, och så gjorde jag också. Jag skapade dem som man och kvinna och kallade dem för människa efter det att jag välsignat dem.
När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild, och han gav honom namnet Set. Detta innebar också att människan i fortsättningen kunde skapa nya människor själv tror dom, men i själva verket så har jag ett finger med i spelet vid varje havandeskap.
Men nu äter till Adams släkttavla. Som sagt han fick en son när han var 130 år, han levde ytterligare 800 år efter Set´s födelse. Och han fick både söner och döttrar under tiden. Adam blev alltså 930 år, vilket jag hade börjat fundera på om inte det var alldeles för länge. Men det skall jag återkomma långt, långt in i framtiden.
När Set var 105 år fick han en son som fick namnet Enosh, vilket jag har berättat om tidigare. Efter Enos födelse levde Set ytterligar 807 år och ble 912 år. Når Enosh var 90 år blev han far till Kenan. Han blev 905 år.
När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel han levde till han blev 910 år. När Mahalalel var var 65 år blev han far till Jered och hans livstid blev 895 år. Men Jered väntade till han var 162 år innan han fick Henok, och han levde tills han blev 962 år
När Henok var 65 år blev han far till Metushelach och levde sedan 365 år innan han dog. Vilket var en framgång i min forskning i att få ner livslängden på människorna, forskningen bestod i att jag helt enkelt tog livet ifrån honom så livet så tidigt för jag hade en plan för pension i framtiden. Det var ett problem jag måste lösa och problemet var finansieringen. Detta gjorde jag trots att Henok levde i gemenskap med mig och var lydig mig. Ibland straffade jag oskyldiga redan då.
När Metushelachvar 187 år blev han far till Lemek och han blev 969 år. När Lemek var 182 år fick han en son, som han gav namnet Noa ”ty” denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och möda när vi brukar jorden som Stefan förbannat. Lemek blev 777 år.
Jättarna
Nu när människorna började bli talrika på jorden och det fick döttrar. Så såg jag och mina vänner i himlen att dessa döttrar var vackra och dem vi tyckte bäst om till hustrur. Men då sa jag att min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid, hon är dock av kött. Så med tanke på mina funderingar på ett pensionssystem som jag har berört tidigare, så har jag bestämt att människan skall bli 120 år när min livsande tas bort från människorna.
På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
Noa och floden
Nu när jag kunde se vad jag åstadkommit hittills med den värld jag skapat, så kunde jag se att jorden var en skön plats, den grönskade mycket vackert och var väldigt behaglig att vara på. Men när jag ser på människan jag skapat så ser jag mycket jag inte hade tänkt mig att få se. Att människan skulle uppfyllas av så mycket tankar om ondska. Dom var alltigenom onda till sitt sinne. Och jag ångrar nu att jag någonsin skapade människan. Eller så skulle jag behållit kunskapens träd hos mig och inte flyttat det till Edens Trädgård. Jag trodde att människan var som jag och klarade av att leva i evighet med att äta frukter från träden. Det skulle de ha gjort i alla tider om inte de rört kunskapens träd. Då hade de varit min jämlike och kunnat röra sig fritt i hela universum. Men …..
Jag skall utplåna människan som jag skapat från jordens yta, liksom alla fyrfota djur, kräldjur och himlens fåglar, jag, Stefan, ångrar så att jag gjorde dem. Dessa opålitliga mostruösa varelser som man inte kan lita på i en sekund. De skall utplånas och förintas till den jord som de är kommen från. Jag skall göra dom ofruktsamma.
Men Noa hade vunnit Stefans välvilja.
Detta är berättelsen om Noa och hans släkt. Noa som levde i denna tid var en oförlitlig och rättfärdig man som jag tyckte mycket om och han levde i gemenskap med mig. Och han tillbad och trodde på Stefan. Noa fick tre söner, Set, Ham och Jafet.
Men jag, Stefan tyckte att jorden blev allt mer fördärvad och full av våld. Jag såg detta för att allt människan gjorde var fördärvligt och skulle bara leda till katastrof och död. Stefan undrade varför de inte kunde leva ett liv som här uppe i min himmel? Jag skapade ju dem trots allt till min avbild för länge sedan.
Så därför kallade jag till mig Noa och sa till honom: jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor på jorden för de har bara fyllt jorden med våld. Så nu skall jag förgöra både människor och jorden som jag, Stefan har gjort för att sprida min kunskap. Med detta fungerade ju inte med människan. Nu skall jag göra en annan ”jord” på en annan plats i universum. En Stefans jord och jag skall kalla den för Stefan. Men ingen människa skall få veta var den är.
Noa, bygg dig en ark av goferträ och inred den i olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. Du skall göra ett tak på den med en halv meters resning, ingången till arken skall du göra på ena sidan och du skall bygga den i tre våningar. Här har du en ritning på den som jag har gjort åt dig.
Jag, Stefan skall nu låta floden översvärma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden skall gå under. Men jag vill ingå ett förbund med dig Noa. Det skall bli ett skrivet avtal mellan Stefan och Noa. Sen skall jag sitta här hemma i himlen och gotta mig åt människorna i framtiden när de letar efter detta avtal. Och efter den nya jorden som alltså heter Stefan. Människan kommer om många år åka ut i rymden och leta efter en anna jordplanet men det är bara jag som vet var den är.
Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. Och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig.
Av de olika arter fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig så att de kan överleva. Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla ni andra.
Noa gjorde allt så som Stefan hade befalt honom att göra.
Jag sa till Noa att gå in i arken du och hela din familj. Ty jag har funnit att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid.
Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor. Av alla djur som inte är rena skall du ta med dig ett par, hane och hona – av himlens fåglar skall du ta sju par av varje art, hanar och honor så att de kan överleva på jorden. Jag skall skicka er till den nya jorden Stefan och låta er leva där. Men du skall sprida ett rykte för framtiden att arken strndat på berget Arrarak.
Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt vad jag har gjort. Noa gjorde allt vad Stefan hade befallt honom. Noa var 600 år när floden översvärmade jorden och då gick han in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur för att rädda sig undan flodens vatten.
Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjuren som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken, kom et par av varje art till Noa i arken, hane och hona, precis som Stefan hade befallt Noa.
Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden. Det år Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnade jag alla djupets källor och himlens dammluckor och regnet strömmand ihärdigt i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken och med den Noas hustru och hans tre sonhustrur. Vidare alla arter av de vilda djur och boskap, de olika arterna av de som krälar på jorden och de som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. Alla kom de till Noa i arken, ett par av varje levande art.
De kom hannar och honor av alla slags djur, så som Stefan hade befallt Noa. Och Stefan stängde igen om honom. Då kom floden över jorden, den varade i fyrtio dagar och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. Vattnet steg högt över jorden och arken drev på vattnet.
Allt högre steg vattnet över jorden, tills de täckte även de högsta bergen under himlen. Vattnet steg mer än sju meter över bergen. Jag tyckte det var lika bra att hålla på länge när jag är igång.
Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. Detta kan ni ha när ni inte kunde låta bli att äta av kunskapens träd, som jag förbjöd er. Alla varelser som levde på land dog.
Stefan utplåmade allt som fanns på jorden, människor, fyrfota djur, kräldjur och alla de fåglar som fanns under himlen, allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken. Vattnet fortsatte stiga över jorden i 1450 dagar.
Då tänkte jag på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Så jag lät en vind blåsa över jorden och marken började sjunka undan. Först stängde jag alla djupets källor över hela jorden och därefter började jag stänga alla himlens dammluckor. Då började regnet långsamt minska för att till slut upphöra helt.
Efter hand drog sig vattnet undan från jorden och land började synas igen och det tog 150 dagar för vattnet att börja minska. Över hela jorden låg det döda djur både vilds, boskap, kräldjur och massor av fåglar. Dom enda som överlevde allt detta. Förutom Noa var de varelser som levde i vattnet,
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. Vattnet fortsatte att minska och när den tionde månaden kom på första dagen i månaden blev topparna på bergen synliga.
Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken och släppte ut en korp. Den flög fram och åter tills vattnet hade torkat upp på jorden. Sen släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från jorden. Men duvan fann ingen plats där den kunde vila så han återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. På kvällen återkom den till honom, och då hade den ett friskt olivblad i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igenoch nu kom den inte mer tillbaka till honom.
I Noa´s sehundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. På tjugosjunde dagen i andra månaden hade marken torkat upp. Då sa Stefan till Noa:
Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur.
Alla dina djur som du har av alla de slag, fåglar; fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden: de skall vara fruktsamma och föröka sig.
Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner, hustru och sonhustrur. Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.
Noa byggde ett altare åt Stefan. Han tog fyrfotadjur och fåglar av rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. Och Stefan kände den blidkande lukten och han sa till sig själv. Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande så som jag nu har gjort.
Så länge jorden består
skall sådd och skörd, köld och värme,
sommar och vinter, dag och natt
aldrig upphöra att skifta.”
Guds förbund med Noa
Jag välsignade Noa och hans söner och sa till dem att de skulle vara fruktsamma och ha ett aktivt sexliv så att de skulle föröka sig så att de till slut skall uppfylla jorden med människor som hade goda själar och en tilltro till Stefan den allsmäktige.
Jag skall se till att alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Jag skall ge er makt över alla som krälar på jorden och över alla fiskar i havet. Alla varelser som finns utom människan skall ni ha makt över.
Men över er människor det hat JAG Stefan makt över. Stefan skall sitta här och urskilja vem som får, och vem som inte får komma till mig. Det är därför jag har gjort er människor dödliga i denna version av mänskligheten i motsatts till den första versionen som jag gjorde.
Första modellen hette modell Adam och var odödlig.
Andra modellen heter modell Noa och är dödlig.
Denna gång ger jag er allt som lever och rör sig att ha till föda, allt detta, plus det som jag gav er av alla de gröna örterna. Men kött som har liv, vilket betyder att det har blod i sig, det får ni inte äta.
Men för ert eget blod skall jag, Stefan kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och för varje människa skall jag kräva vedergällning om hon dödar en annan människa.
Den människa som dödar en annan människa skall dödas av människor. Det är det som är Stefans lag. Ty det var faktiskt Stefan som gjorde människan till sin gudomliga avbild. Så är det bara.
Sköter ni detta så skal ni härska över jorden och allt annat som lever där utom människan för den härskar jag över. Se bara till att ni förökar er och sprider er över hela jorden.
Sedan sa jag vidare till Noa och hans söner:
Jag upprättar nu ett förbund med och era efterkommande och med alla levande varelser som finns hos er såsom fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick med dig ut ur arken du byggde på Stefans order.
Jag skall upprätthålla mitt förbund med er, aldrig mer skall det hända att alla varelser skall utplånas av någon orsak, bara enstaka varelser i de fall de inte håller avtalet med Stefan. Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled.
Min Båge ställer jag bland molnen. Det skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.
Och namnet på detta tecken är STEFANSBÅGEN
När Stefan hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag och då skall jag komma ihåg att inte utplan alla de varelser som lever på jorden.
När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Stefan sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.” Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. Dessa tre var Noas söner, och från dem härstammar alla människor på hela jorden.
Förbannelse över Kanaan
Noa var åkerbrukare och han var den förste som anlade en vingård. När det blivit färdigt vin av det så provsmakade Noa vinet och blev berusad och lade sig naken i sitt tält. Efter en stund kom Ham, Kanans far, fick se sin far ligga där naken och helt blottad, så gick han ut och berättade det för sina bröder.
Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far, de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blotad. När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick reda på vad hans yngste son hade gjort honom. Så sade han:
Förbannad skall Kanan var och den uslaste slav åt sina bröder. Och vidare sa Noa:
Lovad vare Stefan, Sems Gud!
Kanan skall vara deras slav
Må Stefan låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem och Kanan skall vara deras slav. Allt detta såg jag eftersom jag ser och hör allt som sker på jorden, min tanke slog mig då att jag kanske har gjort en dålig jord igen och ville dränka den igen. Som tur kom jag ihåg, eftersom jag har ett så gott minne att jag aldrig glömmer någonting. Jag har skapat en plats på jorden där människan skall tänka på avtalet mellan mig, Stefan och Noa om att ingen av oss skall förinta jorden igen. Platsen har fått namnet efter händelsen som jag nyss berättat om Noas rusdryckenskap. Och platsen ligger i Rom och kallas Stefansdomen.
Efter det att floden hade sjunkit undan levde Noa i 350 år och blev sammanlagt 950 år.
Släkttavlan för Noas söner
Nu skall jag berätta hur släkttavlan för Noa´s söner ser ut. Människan tror att deras söner och döttrar är en produkt av gener mellan en man och en kvinna, men det dom inte vet är att jag, Stefan den helige har all makt i detta tillkommande.
Men det ligger till så här att Noa´s söner Sem, Ham och Jafet fick söner efter floden. Jafet´s söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras.
Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma.
Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. Från dessa kom de folk som bildade befolkningen på öarna och kustlandet. Jag gav varje folk ett eget land och ett eget språk samt att de skall bilda olika stammar som skulle leva tillsammans. De fick av mig et område att leva i och en order att inte lämna det tilldelade området. Jag hade sett till att de skulle klara sig på det som landet gav om de höll sig till Stefan den allsmäktiges tro.
Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka.
Ragmas söner var Saba och Dedan. Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden.
Jag såg hur Nimrod var en duktig jägare inför mig ock därför var Nimrod en av mina närmaste män för sin duglighet. Från början hade han fått ett rike som omfattade områderna Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar.
Men som jägare var han expansiv och ville röra på sig och eftersom han levde efter Stefan den allsmäktiges tro så lät jag honom förflytta sig och så styrdes han av mig mot Assyrien och där byggde han Nineve, Rechovot Ir och Kelach. Och mellan Nineven och Kelach ligger den stora staden Resen.
Nu hade jag etablerat en stabil förökningslinje på min jord och började ett arbete med att skapa folkslagen på planeten, men lät människan göra jobbet istället för mig. Detta för att göra en test av människans förmåga att skapa folkraser åt mig som jag sedan kunde forma och finjustera.
Detta jobb gav jag till Misrajim som blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.
Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het. Från han kom jevuseerna, amoreerna, girgasheerna, hiveerna, arkeerna, sineerna, arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utbredde sig de kanaaneiska stammarna, så att deras område sträckte sig från Sidon fram till Gerar och ända bort till Gaza, vidare fram till Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, ända bort till Lasha.
Detta var Hams söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk. Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner. Han blev stamfar till alla Evers ättlingar. I början var det lite jobbigt för mig att fördela stammarna på jorden utan att människan märkte något av att det faktiskt var Stefan som styrde utvecklingen, men det löste sig snart genom att de levde för mig och min lag.
Jag hade märkt att det i detta läge hade blivit grupper för och mot mig på jorden. Finns Jag eller finns Jag inte? Jag hade funderat på detta en tid och hade en plan för det. Men den var inte färdig än, men gick ut på någonting om en port till himlen där jag skulle sätta en vakt som skulle släppa in de människor jag godkände och Vakten var sankte per, men set skulle ta många år innan det blev känt på jorden.
Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram.
Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.
Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever.
Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan.
Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, Hadoram, Usal, Dikla, Oval, Avimael, Saba, Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner. Detta var en produktiv och from man som tillhörde mina män. De hade sina boplatser från Mesha fram till Sefar, bergsområdet i öster. Detta var Sems söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.
Detta var Noas söners stammar efter deras härkomst, folk för folk. Från dem har folken spritts ut över jorden, efter floden. Nu hade jag börjat få en struktur för människans spridning över jorden.
Babels torn och språkförbistringen
Jag den allsmäktige hade sett till att alla på jorden talade samma språk trots sina förflyttningar österut. Efter en tid så fann människan en dal i Shinar som jag hade skapat för att de skulle finna den. Där bosatte de sig enligt mina planer, människorna tror fortfarande att de styr sina handlingar själva, men det gör jag, Stefan.
När människorna hade etablerade sig i dalen så ville de göra något så de bestämde sig att slå tegel och bränna den. De använde tegel som byggsten och som murbruk använde de beck.
Låt oss bygga en stad med ett torn som gär ända upp till Stefan så vi slipper vara skingrade över hela jorden och de började bygga tornet. Detta kom naturligtvis till min vetskap och gjorde mig fundersam om vad människorna hade för planer nu. Jag hade ju egna planer om en port in till himlen med insläpp av min ställföreträdare. Och tänkte nu människan försöka bygga en egen väg till himlen utan att passera min planerade port. Men det värsta var att människan skulle kanske komma före mig med den iden, det får inte hända.
Då steg jag ner till jorden för att se staden och det tornet som människorna byggde. Jag märkte med oro att människan är starkare än vad jag trott, ett enat folk med samma språk. Det här är bara början, nu är ingenting omöjligt för dem längre. Detta gjorde mig mycket orolig. Det är jag som styr världen och det skall förbli så.
Jag måste skapa förvirring i deras språk så att den ene inte förstår vad den andre säger. Det blev den lösningen att jag skingrade alla människorna så de spreds över hela jorden på det viset slutade de att bygga staden och framförallt Babels torn som hade hotat min existens. Därför kallas den Babel, ty där skapade jag språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade Stefan människorna ut över hela jorden.
Sems släkttavla
Här följer berättelsen om Sems släkttavla. När han var 100 år så blev han far till Arpakshad, detta hände två år efter floden. Min son är ju inte född ännu så människan räknar tiden före och efter floden till dess. Efter Arpakshads födelse levde Sems 500 år och fick både söner och döttrar.
Arpakshad var 35 år när han blev far till Shelach. Och efter det levde han ytterligare 403 år och fick både söner och döttrar.
Shelach var 30 år när han blev far till Ever. Och efter evers födelse levde Shelach ytterligare 403 år och fick söner och döttrar. Att det skiljer så mycket på när de blir fäder och när de dör beror på att jag, Stefan, håller på att arbeta fram ett nytt sätt att beräkna deras livslängd och fortplantning. Och det tar ganska mycket tid i anspråk, så det måste ske i realtid.
När Ever var 34 år blev han far till Peleg. Och han levde 430 år till och fick också söner och döttrar.
När Peleg var 30 år blev han far till Regu och levde 209 år till och fick söner och döttrar
När Regu var 32 år blev han far till Serug och han levde ytterligare 207 år och fick även han söner och döttrar. Detta system att redovisa är lite av en upprepning hela tiden, men det får bli så under tiden jag, Stefan den allsmäktige omorganiserar systemet under pågåend människoavel. Har en ide om att säga till någon människa att göra en maskin som bygger på att bara använda ettor och nollor, där ett är på och noll är av, men det får bli senare i tiden.
När Serug var 30 år blev han far till Nachor och levde sedan ytterligare 200 år och fick även han bäde söner och döttrar.
När Nachor var 29 år blev han far till Serach och levde ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.
När Terach var 70 år blev han far till Abraham, Nachor och Haran.
Terachs släkt
Nu har jag kommit fram till Terachs släkt och hur jag kommer att plantera hans efterkommande i sin plats i historien, människan kallar det för släkttavla, men jag kallar det för Stefans verk. Terach blev som jag avslutade förra kapitlet med far till Abraham, Nachor och Haran och Haran blev far till Lot. Haran dog medan hans far Teach ånnu levde i sitt hemland i Ur i Kaldeen.
Jag gav Abraham och Nachor hustrur Abraham fick Saraj och Nachor fick Milka som var dotter till Haram, sam var far till henne och Jiska. Saraj var ofruktsam, hon hade inga barn.
Terach tog med sig sin son Abraham, sin sonson Lot, Harans son, sin svärdotter Saraj, hustru till hans son Abraham och lämnade tillsammans med dessa Ur i Kaldeen för att utvandra till Kanaan. Men när de kom till Harran slog de sig ner där. Där dog Terach och han blev 205 är,
Herren kallar och välsignar Abram
Jag sa till Abraham: Nu skall du lämna ditt land och din släkt och även ditt hem, eftersom det är jag bestämmer i den här världen så gör de som jag säger eller bestraffas de på något sätt. Abraham du skall nu gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk och jag skall välsigna dig och göra ditt så stort att det skall brukas när man välsignar.
De människor som välsignar dig skall jag i min tur välsigna i himlen och de som smäder dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.
Nu bröt Abraham upp som jag hade befallt, och Lot följde med honom. Abraham vat 75 år när han lämnade Harran. Han tog med sig sin hustru och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran, så började sin vandring mor Kanaan.
När de kom fram till Kanaan fortsatte de in i landet ända till den heliga platsen vid Shekem till orakelterebinten. På den tiden bodde Kanaaneerna i landet. Jag uppenbarade mig för Abraham och sa: Åt dina släktingar skall jag ge detta land. Då byggde Abraham ett altare där åt mig som hade uppenbarat sig för honom.
Detta gillade jag väldigt mycket, men har man ett gudomligt namn så har man, det är inte för ro skulll det finns så många Stefan som är helgonförklarade, biskopar och platser. Varför tror ni att namnsdagarna krin jul är de som de är? 23 december Adam 24 Eva 25 har ingen namnsdag och 26 är det Stefan.
Just det Adam Eva och jag.
Nu åter till berättelsen: Därifrån fortsatte de till bergen öster om Betel och slog läger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde Abraham ett altare åt Stefan och åkallade mig. Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.
Abram och Saraj i Egypten
Efter en tid i Kanaan så blev det hungersnöd i landet och den blev så svår att Abraham måste bege sig till till Egypten för att bosätta sig där en tid. När han nästan var framme sa han till sin hustru Saraj:
-
Du är ju en vacker kvinna. När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva. Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig och jag får leva.